I första klassen tar jag på mig felet själv. Jag höll i honom alldeles för mycket, han fick liksom inte chansen att gå frammåt. Men han hade inte behövt studsa och vara rädd för det mesta. Så i den klassen fick vi fyra fel, två stopp. Han har aldrig stannat med mig som han gjorde dom här gångerna.

Inför klass två låg framridnigens fokus på att rida frammåt. Han var riktigt fin på framridningen och framhoppningen. När det var våran tur att gå in på banan hann jag gå fem meter innan han började studsa, små lätta och kasta sig år sidorna. Helt galen. Fick fram honom tillslut och den blev lite fart på honom. Hoppade första hindret klockrent, andra hindret stannade han. Vände om och kom igen. Han hoppade, 2 och 3an låg på långsidan och han hoppade riktigt fint. Sen skulle jag rida förbi hörnet igen.. han vände sig om, ställde sig på bakbenen och studsa och studsa... jag la en volt och försökte komma igen. Gav honom en rejäl smäll på rumpan med spöt. Han sprang och hoppade nummer fem. Sen sa dommaren "avbryt". Jag var utesluten. Hade för mycket fel. Min kropp sjönk ihop, det började komma små tårar. Det var inte att vi blev uteslutna utan det att han var en helt annan häst. Han har aldrig vart så dum förut. Aldrig. Mamma och Ullis sa också att dom inte kände igen honom.

Mitt huvud blev helt kaos, rent jävla kaos. Det var så mycket känslor på en och samma gång. I mitt huvud satt det mest, varför gjorde han så här? Min snälla Brisko som alltid gör allt han kan och hoppar i alla lägen. Kvitter var ju t.o.m och masserade honom igår och hon sa att han var jätte fin. Sharpman kommer även på onsdag så då ska vi kolla sadel också. Inte för att jag tror att det skulle vara något sånt, men man vet aldrig. Nu gjorde jag en hyfsat stor grej av det här, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Men jag hoppas att det här bara var något tillfälligt, att det var något i ridhuset han inte gillade eller något sånt. Hoppas, hoppas.